Lite av vad som hänt sen sist...

Periodvis är jag riktigt duktig på att blogga. Har dessutom blivit ifrågasatt för det jag skrivit. Är väl egentligen bättre att berätta hur man mår.

Just nu vet jag inte var tiden tar vägen..eller jo det vet jag. Anledningen heter Sixten och är min son. En bestämd och envis kille på 10,5 månad okorrigerad ålder. Han har ännu inte lärt sig krypa, tycker att det räcker med att rulla fram. Han kan även sitta själv utan stöd och plocka med leksaker. Jag är otroligt stolt över våran kille. 

Sitter själv! 

Glad kille...

Det har varit lite tufft. Vi har varit förkylda och krasslig till och från i 1,5 månads tid. I månadsskiftet januari och februari var Sixten jätte dålig. Blev inlagd på sjukhuset i 8 dagar. Det blev tuffa dagar även för oss. Han hamnade på isoleringsrum på grund av diarréer & misstänkt rs. Det visade sig senare vara RS-virus. Han hade då snuva, täppt, hosta och andningssvårigheter. Han hade syrgas ett tag och inhalerade flera gånger per dygn. Han fick även sond, då han inte ville äta och hade många diarréer. 

Sjuk kille 

Ca en månad senare va han förkyld igen. Han fick svårt att andas så det blev en natt till på sjukhuset. Konstaterades att han troligtvis har förkylningsastma och fick inhalator utskriven. Nu mår han bättre och är oftast full i bus. 

Den här helgen som är nu så är jag och Sixten ensamma hemma. Det känns tomt och konstigt. H är på kurs i Stockholm. Jag har bilen hemma så kan hitta på en massa skoj. Gäller bara att komma på vad! 

För några veckor sedan va jag på mitt sista samtal med psykologen. Det kändes konstigt på nåt vis, har ändå träffat honom sedan i juli/ augusti. Kände då att jag mådde bättre. Nu väljer jag att inte känna efter. Blir stundtals så frustrerad på allt. Vet vad jag borde göra men vet inte hur. Stundtals så mycket missförstånd. Jag är nästan kroniskt trött. Vilket jag ser nu på klockan att jag borde sova för länge sen...

Väntrummet...faktiskt både mysigt och inbjudande!  

 

Långt uppehåll...men nytt år och nya tag!

Har haft ett långt blogguppehåll nu. Orken och tiden har inte funnits. Det sämsta är just nu orken. Vad har då hänt sen sist?! Otroligt mycket...

Promenad i veckan...

Just nu kan jag inte sova. Andningslarmet pep och tjöt, vilket resulterade i en ledsen och skrämd pojke. Nu ligger han bredvid mig i sängen och sover. Jag vågar inte somna om, har legat vaken i över en timme. Tror främst andningslarmet tjöt på grund av lågt batteri, men kanske en kombo som vanligt. 

Va till vårdcentralen någon gång i november och fick då stämningshöjande utskrivet. Det känns bra. Efter ännu ett läkarbesök och ett långt samtal med en annan läkare så fick jag dosen justerad. Jag mår bättre vilket känns skönt. De destruktiva tankarna har minskat eller till och med försvunnit. Samtal med psykologen fortgår, men har inte träffat honom sen innan jul. Han ställde in för 14 dagar sen, pga sjukdom. Därefter har jag inte hört nåt. 

Den 19 november döpte vi Sixten och vi passade även på att gifta oss då. Ett överraskningsbröllop som bara svärmor visste om. Min äldsta vän hade haft sina aningar. 

Dop/ bröllop!

Sixtens första jul har passerat. Vi firade den här i Kumla. Mina föräldrar kom hit. Så skönt att slippa konka runt med allt och med Sixten. Det var rätt så fixat här hemma...

Julgranen och julklapparna...

Det har verkligen varit en segdragen flytt. Har fortfarande en massa ouppackade flyttkartonger. Det är ju svårt att hinna med när man är ensam hemma med Sixten. Väntar på att orken ska infinna sig oxå..,

Sixten fick i slutet av november en liten tand i underkäken och veckan efter kom tand nummer två bredvid. Nu är det återigen mycket kli i munnen och en massa dreggel så antar att vi snart hittar fler tänder. 

Den lille pojken har oxå lärt sig att rulla runt på golvet. Han provade även att vända sig på mage och sen dyka ur soffan. Inte helt optimalt. Så efter den dykningen blev det en tur till jouren i Örebro. Tur att läkarbesök är gratis för barn. Det va över på 5 minuter,  efter lite samtal och koll efter blåmärken och lite lysning i ögonen. Ingen koll av leder trots att vi tror att han tog i mot sig med händerna. Suck. Sixten har inte lärt sig krypa än vilket gör honom frustrerad ibland...

Vi har även varit iväg till öppna förskolan ett par gånger. Blir ju lite ensamt för mig här hemma och dessutom nyttigt för Sixten att träffa jämnåriga. 

Just nu är vi lite förkylda. Jag har ont i halsen. H är oxå förkyld och hemma från jobbet. Sixten är inte helt hundra heller. Är rädd att han ska få rs-virus. Påverkar andningen. Han tillhör ju en riskgrupp på grund av att han är prematur. 

Underbar amaryllis 

Hmm..känner mig trött, men vet inte om jag vågar sova....

Flytt och massa tankar...

Sen i tisdags i denna vecka så har vi sovit i vår nya lägenhet. Vi har kört några varv med kartonger och grejer. Nu är det bara en enda stor oreda med allt. 

Flyttkaos...!

Sixten och jag tog med oss mormor/mamma och åkte och tände ljus på Elsas grav idag.  Mamma planterade en julros. Alla Helgona är det ju nu. 

Mörkt vid Elsas grav..

Det har varit en tuff dag med många tankar och känslor. Livet är orättvist! Barn ska inte dö. Sixten blir 6 månader idag. Vilket gör att det är 2 år och 6 månader sedan vi förlorade Elsa. Det är så sjukt! Sjukt att han föddes på hennes dödsdag. Tårarna vill bara rinna idag och livet gör ont. Det gör ju inte att min deppiga själ mår särskilt mycket bättre. Jag är trött, sjukt trött. Ångest och orosklumpen växer för varje dag. Jag har svårt att ta i och göra saker. Varenda liten grej blir gigantisk att orka med. 

Älskade Sixten...

Dessutom flyttar vi i allt mitt hjärnkaos. Och man ska orka med det också. Sen är det ju dessutom barndop om 2 veckor. Sånger ska bestämmas. Och menyn osv. På nåt vis får det gå...det måste..! Kanske är det det som är ett av problemen med mig att jag bara fortsätter trots att orken egentligen är slut. Nähä sovdags. Ny dag snart

...! 

Köttfärssås mums! 

Livet går vidare...

Inatt vaknade vi av att Sixtens andningslarm pep och därefter tjöt. Shit vilken hjärtklappning man får efter det. Vet inte om han hade andningsuppehåll eller bara låg för långt från plattan i sängen. Han har ju dille på att snurra runt i sängen som en liten propeller. Hade lite svårt att somna om efter det. Är så rädd att förlora honom....

Älskade busunge...

Samtal med psykologen igår. Återigen tufft! Det finns saker som jag måste ta tag i för att det ska funka. Fick fylla i ett test oxå. Helst ville han att jag skulle tänka högt och berätta hur jag resonerade kring de olika frågorna. Resultatet skulle skrivas in i min journal. Jag fick inte veta det, men jag misstänker att det inte var så bra tyvärr.

 

Sixten!

De senaste veckorna har jag mått allt sämre psykiskt. Det har varit tufft att orka med allt. Oron, ångesten och deppigheten har blivit värre. Jag är tyvärr en person som ibland har svårt att prata om hur jag känner och mår. Det har sina orsaker och är inget jag tänker gå in på här. Jag vet att jag sårar mina nära och kära genom att inte prata med dem. Det är så sjukt tufft och jag vet inte i vilken ände jag ska börja. Jag har saker inplanerat framöver som jag hoppas ska få mig att må bättre. Har bokat tid hos barnmorskan för diskussion angående byte av preventivmedel. Har inte heller orkat blogga. Så trött och sliten. Är ledsen och frustrerad, men tårarna vill inte rinna. Jag är så förbannad på att må såhär. 

Solnedgång idag...

Förra veckan va jag iväg till gymmet och tränade vid två tillfällen. Känns så skönt att jag äntligen tog mig iväg. Psykologen tyckte även att det va bra, eftersom det på sikt påverkar mitt mående positivt. Den här veckan har det varken funnits tid eller ork tyvärr.  Ska försöka satsa på att ta mig iväg imorgon bitti....

Gymmet...

Packat ett par kartonger idag. Känner stress och ångest över flytten. Så mycket som behöver göras. Men samtidigt längtar jag till när allt är klart. 

Kanske orkar fixa lite mer nu efter "så mycket bättre". Lilleman sover. Han vaknade förut (för 1,5h sen) och var jätte ledsen på gränsen till otröstlig. Ingen aning om vad som var fel..?! Tröstade och sen somnade han 

om...

Så ligger han gärna när han ska somna..

Fredag...och tidig morgon..

Idag va jag uppe med tuppen. Ställde väckarklockan för att kunna skjutsa sambon till jobbet och sen ha bilen. Så 06:15 ringde klockan. Sixten vaknade även då och var hungrig. Perfekt tajmning. 

Morgonmys...

Efter att H va avlämnad på jobbet så åkte jag hem till mina föräldrar. Min moster och morbror + fru var där och hälsade på. De hade ju bara sett Sixten på kort så va ju kul att visa upp honom. Han mår fortfarande inte helt hundra. Han är gnällig/grinig. Har svårt att koppla av och sova. Sen påverkar det ju med en massa nya människor och intryck oxå. Ingen feber idag heller. Men känns som om han har haft ont. Ena stunden är han hungrig och andra stunden är han mätt, har gått lite olika lång tid mellan målen. Han har kräkts en del. Känts svettig och klibbig. Han va även ledsen och svårtröstad. Hoppas på en bättre dag imorgon. 

Hade tid hos psykologen idag. Avbokade tiden imorse. Orsaken va en hängig Sixten och brist på barnvakt. Jag orkade inte prata, samtidigt som jag vet att jag behöver. Så förvirrat i mitt huvud nu. Så mycket frustration, oro och ja tyvärr även ångest. Borde väl snart söka vårdcentralen för det. Vet ju att mina mellanpiller kan påverka mitt mående oxå. Så kanske ska starta med ett besök hos barnmorskan. Behöver dessutom ta det där hemska cellprovet oxå. Är ju verkligen inte nåt som jag tycker är skoj. Trots alla dessa gynundersökningar och vaginala ultraljud under senaste graviditeten så är det fortfarande jobbigt. Har trots allt en bra och förstående barnmorska. Har haft samma de två senaste graviditeterna. 

Är så tacksam. Hjälp kan verkligen komma från oväntat håll. Fick ett meddelande på messenger idag som värmde mitt hjärta. Någon som läst min blogg. Har inte haft orken att svara idag. Och jag vet inte vad du kan hjälpa mig med. 

Sixten är fortfarande sådär så han sätter i halsen till och från. Minst en gång om dagen. Ikväll va det två gånger inom en kort stund. Jag blir så sjukt rädd när det händer... Dessutom ser man paniken i hans ögon när han inte får luft. Vet inte om det är slem, saliv, mat, sura uppstötningar som gör att han liksom sätter i halsen? Får höra med läkaren på barnkliniken nästa månad då vi ska dit för neouppföljning. 

Trött...

Nähä ska nog vattna blommorna och snart är det sovdags.

Har börjat känna av ett sug att ta tag i träningen igen..men säg inget till någon... Sugen på att ta mig iväg till gymmet. Motiverad att bli av med gravidkilona nu!

Nu satsar vi på nya tag imorgon...

Fortfarande en hängig liten kille...

Det är fortfarande en trött och sliten pojke. Man märker att han även är lite extra grinig. Slår om väldigt snabbt från att vara glad till att vara ledsen. Inte lätt att vara liten. Igår förmiddag hade han feber, 38,2 grader. Så då fick han en supp alvedon och sov rätt många timmar i rad. Det blev en pyjamasdag. 

Idag hade han ingen feber, imorse va den 36,3 grader. Känns som om han är på bättringsvägen. 

Bäst att hålla hårt i mamma...

Jag får inte så mycket gjort här hemma eftersom han vill vara nära sin mest hela tiden. Det är nu det hade varit bra med en bärsjal eller en bärsele. Men men... huvudsaken att Sixten har det bra, det andra får vara. 

Han roar sig i alla fall med att mumsa massor på sina händer. Funderar på om det redan är tänder på gång?! 

Det finns just nu en frustration som ligger och gnager under ytan. Det finns frågor som borde ställas, men orken finns inte. Ingen som frågar hur jag mår. Lite frustrerande att bara vara inne i två dagar. Har varken haft bil eller barnvagn hemma, så har känt mig lagom isolerad. Tycks visst vara svårt att förstå. Jag orkar inte säga nåt, det blir bara sura miner. Min ork är just nu slut. Jag är trött fast lilleman sover hela nätterna. Men det är mycket annat som ska fixas. Och just nu känner jag en sjuk inre stress. Så mycket som ska fixas. Det är dop som ska planeras, dukning och vad vi ska bjuda på. Korten ligger i alla fall färdiga. Adresser och frimärken ska fixas. Har dessutom en kronisk oro och ångesten ligger under ytan. Motivationen är lila med noll och jag vill bara lägga mig ner och gråta. Dessutom ska man hinna med att packa. Sen ska vi flytta. Och fixa i nya lyan. Och nu har vi inte varit där sedan i måndags. Pust! 

Det finns ju de som hävdar att man kan få hjälp och avlastning när man ger ersättning. Just nu känns det inte så. Känner mig bara frustrerad på allt. Och BVC som ständigt frågar om jag fortfarande ammar. Det är så sjukt stressande. Det är ju ändå de som sagt att jag måste ge ersättning för att Sixten ska gå upp i vikt. Suck! Blir inte klok på det. Konstigt nog har jag fortfarande mjölk i brösten. Ja ja det är en ny dag imorgon. 

5 månaders vaccin = feber...!

5 månaders vaccin har Sixten fått på BVC idag. Han blev ledsen när hon stack honom, två sprutor (en i varje lår). Efter det har han varit trött och extra gnällig. Gråter så det blir massa slem, som gör att han blir ännu mer hysterisk. Stackarn. Nu på kvällen kändes han varm...feber såklart 38,5 grader. Funderar på om jag ska ge alvedon eller inte. Han verkar just nu vara pigg ändå, ligger i soffan och pladdrar. Kanske ger lite alvedon till natten sen? 

Trött pojke...

Frågade på BVC om vad det beror på att Sixten ibland inte får luft. Man hör att han liksom kämpar för att få luft, skulle kunna tro att han sätter nåt i halsen. Kanske bara är slem? Det hände senast igår kväll och man blir ju så sjukt rädd. Hon tyckte att vi skulle ta upp det med läkaren, men inte så lätt att komma ihåg allt. Sen kanske det har blivit värre i samband med Sixtens envisa förkylning/infektion oxå? Vet inte....

Vägning och mätning för Sixten idag oxå, 59 cm lång och 6470 gram. 

Nyfiken pojke...kollar på tv:n...

Pladderpojke....

En stund senare tar jag tempen igen...39,2 grader. Gav då flytande alvedon. Vilket inte va jätte lätt, eftersom en del åkte ut igen. Dels för att han är slemmig och sen tror jag inte att det smakade så gott heller. Kontaktade även 1177. De tyckte vi skulle ge alvedon supp om 4h om han fortfarande har feber. Eftersom det är bättre, då man vet att han får rätt dos. Suck! Så H fick åka till Apoteket på andra sidan stan. Blir så trött! Berättade även om att han är slemmig och då inte får luft. Fick inget bra svar på vad vi skulle göra åt det... Känns som om det kommer bli en lång och orolig natt. Känns lite tryggare med att vi har andningslarmet i alla fall...,

Fortsättning följer....